Vi vet mycket om klimatförändringen och lär oss mer var dag. Nu är det hög tid att också börja jobba systematiskt kring förändringsarbetet; hur man skapar acceptans för det som behöver göras trots att det kan påverka vår vardag. Här kommer våra vardagliga insatser in, de som kanske inte betyder så mycket på det stora hela men skapar ett medvetande och acceptans.

Snubblade över en artikel i Tidningen Syre som under rubriken ”Forskare: Fel fokus i klimatdebatten” visar hur meningslöst det är att källsortera och minska bilåkandet i Sverige – det påverkar bara en bråkdel av världens gemensamma problem vilket i praktiken gör det meningslöst.

Artikeln, sitt globala fokus till trots, visar på ett vanligt problem med rapporteringen runt miljöproblemet; man tenderar att skriva om detalj efter detalj men missar att sätta det i perspektiv och se om det finns andra positiva effekter. Kanske summan ändå faller på plus. I artikeln finns en intressant faktaruta som vrider en del på perspektivet och skapar lite proportion.

Det jag saknar i nyhetsflödet är kopplingen till indirekta aspekter av miljöproblemet. För även om vi kan enas om att miljöproblemet finns och hitta en kompromiss runt mål och delmål angriper vi inte det tunga problemet; inställningen hos den samlade mänskligheten.

Saknar framför allt kopplingen till beteende hos stora grupper av människor. Vi vet målen men hur skapar vi förändring på global skala? Det är sällan det sker men historiskt tänker jag framför allt på religionsetablering. Religion innehåller de komponenter som miljörörelsen behöver adressera: beteende, attityd, hänsynstagande, normer med mera som inte direkt erbjuder personliga fördelar utan fördelar för kollektivet. Den har under en period faktiskt etablerats över stora geografiska områden (läs etablering av kristendomen och islam) trots bristen på effektiv kommunikation.Jag vill passa på att understryka att jag inte på något lilla sätt försöker koppla miljöproblemet till religion.

Personligen har jag har erfarenhet av förändringar på företag. Vid minsta lilla seriösa planerad förändring knyter man snabbt till sig två viktiga kompetenser; projektledning och förändringsledning. Projektledningen jobbar på att skapa förutsättning för förändring och förändringsledaren jobbar på hur projektets resultat skall etableras i målgruppen. Flera projekt misslyckas eftersom man fuskar med det sistnämnda – man har tagit fram en ny bra sak men folk använder den inte.

Vi har fakta på bordet; klimatet är ett problem som vi behöver adressera. Vi är kreativa när det gäller olika förändringar som bidrar till det stora målet, men vi brister starkt i vår förmåga att etablera dessa förändringar och flytta positionerna framåt.

För tänk om det är så att den obetydliga direkta insatsen av att jag tar bussen en gång i veckan ändå får en stark påverkan som ibland kallas för ”buy in” och berör mottagligheten av en förändring. För utan mottaglighet för förändring riskerar miljöbesluten att avstanna med urvattnade mål och inget mer kommer att hända.

Och tänk vad häftigt det skulle vara om man kan läsa om alla detaljerade forskningsresultat och se dem i helhetsperspektiv, att saker kan vara positiva i det stora hela även om man hittar ett problem på detaljnivå.